Mysans blogg:)

MYS PYS

Jag funderar mkt på framtiden, vad som kommer att hända sen.. Hur det blir när jag blir gammal, kommer jag att få barn och i så fall hur många, hur kommer det att kännas...? Jag tänker ofta lite för mkt, det kan jag erkänna. Jag blir helt snurrig i huvudet av alla tankar:P Det händer mkt just nu, det är som om olika vägskäl i mitt liv blir tydligare och tydligare. Som om en liten röst viskar att "den här vägen kan du gå, eller den här, eller den här..." Men det är svårt att ta rätt beslut. Jag försöker räkna ut konsekvenserna av de olika eventuella besluten och vägarna. Fast jag vet att det kan man inte göra. Det är omöjligt. Ändå kan jag inte sluta att tänka på framtiden hela tiden.

Det är nog för att jag tycker det är spännande, vem tycker inte det? Jag försöker tänka ut olika senarior i mitt huvud, där jag antingen tar den ena eller andra vägen.. olika männiksor jag kanske kommer att möta, i olika länder, olika typer av arbeten och utbildningar jag kan tänka mig börja.. Ja, allt möjligt som jag vill se i min framtid! På tisdag åker jag till Sthlm där min pojkvän kanske kan få ett arbete, får han det, och kommer jag in på den utbildningen jag vill, så flyttar vi dit. Vad kommer att hända sedan? Hur kommer våra liv se ut? Det vill jag veta! :) / My

 

Jippi! Rodde har tre intervjuer i Sthlm, och jag ska med! weee jag får träffa Malin och Miriam :) Gud vad jag hoppas att han får ett av jobben!! För om jag kommer in i Sthlm så kan vi bara flytta utan problem eller att det blir orättvist för någon av oss. Jag har tänkt så mkt på det här med att flytta dit och så, skulle bli en stor omställning och det är många saker som måste falla samman när man är sambo och vill flytta. Om jag kommer in vill jag ju tacka ja, men samtidigt vill jag inte vara ifrån Rodde, jag vill inte bli särbo på grund av omständigheter, skulle kännas lite som ett steg bakåt. Det var en rätt stor grej för mig att flytta ihop med Rodde, det är inget jag tar lätt på... Jag vill dela mitt liv med honom.

Hej!

Idag är jag hemma och jag gör inte så mycket.... om jag ska vara ärlig, häromdagen var jag riktigt sjuk, bara nös och hostade hela tiden. Tror jag hade lite feber också. Men det är bättre nu, jag är bara lite trött.

Jag försökte skriva en novell också, när jag var sjuk.. men jag kom inte så långt, jag har svårt att avsluta saker, tavlor, noveller osv... Det är segt när det är så, för jag känner mig inte speciellt duktig när jag bara överger alla projekt jag själv startar. Det känns  inte bra.

Jag och Rodde var på fest i helgen, haha det gick lite vilt till ! Minst sagt, för mig slutade kvällen suddigt, minns inte helt men jag vet att någon fick plocka upp mig från golvet. Jag måste ta det lugnare nästa gång herregud, det roliga är att jag inte ens drack så himla  mycket! Jag kommer ihåg att jag dansade och bara hade kul, kände mig bara glad och sådär lagom full men så helst plötsligt gav hela min kropp vika, mina ben blev till gelé- och så låg jag där på golvet helt borta, i en liten hög liksom. Fast jag mådde liksom inte dåligt, det var som narkolepsi!! jag blev astrött och ville sova, min kropp ville sova där mitt på golvet! Som tur var tog folk emot mig när jag föll. Sen gick jag och Rodde hem, han fick i princip bära mig.

SÅ läxan är - ta det lugnt på fest. höhö

NU ska jag gå och fika med Nina som jag inte träffat på jättelänge! Ska bli kul, däremot så har inte en  viss pojkvän ringt, fast han sa att han skulle det... inte det bästa av minne där. Hur gör man med sånt i förhållanden, jag fattar fortf. inte det.. Alltså hur klagar man på att den andra inte har ringt, utan att bli för sur. För jag blir alltid skitsur, mest för att jag tycker det händer så himla ofta. Och förklaringen efteråt är typ, "men ööö jag snackande med min kompis ju... jag var tvungen att snacka lite allvar med honom..ööööööö kunde inte skicka sms öööööö för svårt ööööö" killar-suck!