Human of the year..
En vän till mig ringde för några dagar sedan. Hon var lite upprörd och nästan skrek i örat på mig.. "Vad är det som gör mig lycklig egentligen? Vad är det som gör mig lycklig My, nu när jag har fått det som jag velat och det ändå inte är bra? Vad är fel?" Jag tog ett djupt andetag och höll luren en liten bit från örat.. Jag visste inte vad jag skulle svara henne, för jag vet ju inte vad som gör henne lycklig...
Hon undrade om det inte är en god bit mat över en middag i gott sällskap? Är inte det lycka frågade hon.. För det ska väl vara så simpelt som god mat? Räcker inte det så vet man inte vad som krävs.. Och hur pass kräsen kan man vara i sin strävan efter lycka? Men vilken sorts lycka pratar vi om här? Är det lycka som i "och så levde de lyckliga i alla sina dagar.." eller är det lycka i så som "hon kände en stark känsla av ren lycka och frid innom sig?" Vilken sort min vän ville komma åt är jag inte helt klar över. Jag vet inte ens hur man uppnår den där första sorts lyckan.. Inte för att det finns någon slags ordning på de här lyckorna. Förmodligen så är de inte ens legitima kategorier! Bara nåt jag har hittat på själv.
Hur som helst så fick hon lite goda råd av mig. Jag bara halade fram de bästa råd jag har att erbjuda. Jag har en liten samling vid de här laget, som storasyster i en barnaskara på sex barn blir det liksom nödvändigt att ha en sådan samling med kloka ord. Tänk er en första-hjälpen väska. Detta fungerar på precis samma sätt! När det till exempel sker en olycka, säg att Birk tappar ett glas i golvet och skärvorna sprids ut över hela köket... Där kommer jag in i bilden!
Först kommer bannorna "Men Birk vad har du gjort, kunde du inte ha varit lite försiktigare va?"
Och sen kommer visdomsorden fram "Det är sånt som händer Birk, det händer den bästa att man tappar ett glas.."
Sen kommer åtgärderna "Tar du och ger mig sopborsten så ska jag sopa upp här. Sen ska vi hämta dammsugaren till splittret.. NÄMEN GÅ INTE HÄR NU UTAN DINA STRUMPOR FÖR FAAN BIRK!"
Ja ni förstår tanken. Så tillbaka till min vän i telefonen..
Jag förklarade för henne att det kan man ju inte riktigt veta varför saker är som de är. Och om hon bara tar det lugnt och tänker positiva tankar, startar upp ett sparkonto och jobbar på bra MEN inte för mycket för då kan hon ju bli utbränd och det vill man ju inte! Då blir det bra. Men hon måste helt enkelt sätta SIG SJÄLV i första rummet... Gör hon bara det så kommer ALLT att falla på plats tillslut.
Vad mer kan man säga till en vän som är upprörd i telefonen...?
Jag hade utan tvekan gett mig själv exakt samma råd... Om det hade varit mig det gällde alltså :)
/ My <3
Hon undrade om det inte är en god bit mat över en middag i gott sällskap? Är inte det lycka frågade hon.. För det ska väl vara så simpelt som god mat? Räcker inte det så vet man inte vad som krävs.. Och hur pass kräsen kan man vara i sin strävan efter lycka? Men vilken sorts lycka pratar vi om här? Är det lycka som i "och så levde de lyckliga i alla sina dagar.." eller är det lycka i så som "hon kände en stark känsla av ren lycka och frid innom sig?" Vilken sort min vän ville komma åt är jag inte helt klar över. Jag vet inte ens hur man uppnår den där första sorts lyckan.. Inte för att det finns någon slags ordning på de här lyckorna. Förmodligen så är de inte ens legitima kategorier! Bara nåt jag har hittat på själv.
Hur som helst så fick hon lite goda råd av mig. Jag bara halade fram de bästa råd jag har att erbjuda. Jag har en liten samling vid de här laget, som storasyster i en barnaskara på sex barn blir det liksom nödvändigt att ha en sådan samling med kloka ord. Tänk er en första-hjälpen väska. Detta fungerar på precis samma sätt! När det till exempel sker en olycka, säg att Birk tappar ett glas i golvet och skärvorna sprids ut över hela köket... Där kommer jag in i bilden!
Först kommer bannorna "Men Birk vad har du gjort, kunde du inte ha varit lite försiktigare va?"
Och sen kommer visdomsorden fram "Det är sånt som händer Birk, det händer den bästa att man tappar ett glas.."
Sen kommer åtgärderna "Tar du och ger mig sopborsten så ska jag sopa upp här. Sen ska vi hämta dammsugaren till splittret.. NÄMEN GÅ INTE HÄR NU UTAN DINA STRUMPOR FÖR FAAN BIRK!"
Ja ni förstår tanken. Så tillbaka till min vän i telefonen..
Jag förklarade för henne att det kan man ju inte riktigt veta varför saker är som de är. Och om hon bara tar det lugnt och tänker positiva tankar, startar upp ett sparkonto och jobbar på bra MEN inte för mycket för då kan hon ju bli utbränd och det vill man ju inte! Då blir det bra. Men hon måste helt enkelt sätta SIG SJÄLV i första rummet... Gör hon bara det så kommer ALLT att falla på plats tillslut.
Vad mer kan man säga till en vän som är upprörd i telefonen...?
Jag hade utan tvekan gett mig själv exakt samma råd... Om det hade varit mig det gällde alltså :)
/ My <3
