Stress syndromet!
Jag är så stressad hela tiden och jag vet egentligen inte varför, jag borde inte vara det....
Det är relativt lugnt på jobbet, det är inte jag som har huvudansvaret för barnen utan vi är flera så det är inte speciellt svårt. Men ändå känner jag mig ofta stressad och pressad. Samhället lägger en hel del press på unga kvinnor. Det är så mycket vi ska klara av i dagens hypersamhälle, det är som lager på lager av synliga plus osynliga krav som man ska leva upp till hela tiden...
Det behöver inte vara så att folk talar om för en att det existerar ett krav ( eller en norm kan vi också kalla det ) men ändå känner vi av dem, de ligger i luften och gör den tjock och svår att andas. Det är skönhetsideal som vi förväntas anpassa oss efter, det står ju i varenda jävla tidning hur kvinnor mellan 20-25 ska klä sig, se ut och bete sig! Tar det aldrig slut?
Räcker det inte med allt annat som är mer påtagliga krav, så som att sköta sin ekonomi, sköta sitt jobb och vara en bra människa! Nej, då ska vi lägga på miljoner av andra osynliga krav på unga kvinnor, vi ska ta hand om barn men fortfarande se bra ut, vi ska sova ut på morgonen så vi inte får ringar under ögonen samtidigt som vi ska ta den där extra timmen innan jobbet för att hinna med sjuhundra lager av smink och hårvårdsprodukter som media säljer och säljer och säljer! Allt det här ska tryckas ner i halsen på oss kvinnor. Jag känner av det här stresssyndromet ju äldre jag blir, den här hetsen efter allt som anses värdefullt i samhället. Ska vi fortsätta springa efter lycka som om vi var fast i ett eckorhjul?!
Det är relativt lugnt på jobbet, det är inte jag som har huvudansvaret för barnen utan vi är flera så det är inte speciellt svårt. Men ändå känner jag mig ofta stressad och pressad. Samhället lägger en hel del press på unga kvinnor. Det är så mycket vi ska klara av i dagens hypersamhälle, det är som lager på lager av synliga plus osynliga krav som man ska leva upp till hela tiden...
Det behöver inte vara så att folk talar om för en att det existerar ett krav ( eller en norm kan vi också kalla det ) men ändå känner vi av dem, de ligger i luften och gör den tjock och svår att andas. Det är skönhetsideal som vi förväntas anpassa oss efter, det står ju i varenda jävla tidning hur kvinnor mellan 20-25 ska klä sig, se ut och bete sig! Tar det aldrig slut?
Räcker det inte med allt annat som är mer påtagliga krav, så som att sköta sin ekonomi, sköta sitt jobb och vara en bra människa! Nej, då ska vi lägga på miljoner av andra osynliga krav på unga kvinnor, vi ska ta hand om barn men fortfarande se bra ut, vi ska sova ut på morgonen så vi inte får ringar under ögonen samtidigt som vi ska ta den där extra timmen innan jobbet för att hinna med sjuhundra lager av smink och hårvårdsprodukter som media säljer och säljer och säljer! Allt det här ska tryckas ner i halsen på oss kvinnor. Jag känner av det här stresssyndromet ju äldre jag blir, den här hetsen efter allt som anses värdefullt i samhället. Ska vi fortsätta springa efter lycka som om vi var fast i ett eckorhjul?!
Kommentarer
Trackback
